Vägen är lång, målet okänt, är du osäker? Min hand du får..
Sitter här i sängen efter en härlig torsdagkväll i vänners lag på Druvan.
hehe kunde inte hålla mig hemma eftersom jag mår så bra och var sugen på att
få sjunga lite.
Skadad?..ja, jag måste nog vara det :P
Hela den här veckan har jag levt som i ett konstigt glädjerus.
Visst har jag ont efter operationen i måndags, men jag mår ändå oförskämt BRA!
Jag känner mig pigg och så peppad inför vad som komma skall.
Allt är inte kilon, utan känslan av tillfredställelse kommer mest av att jag redan nu
fått smak på hur det känns att känna sig *lättare* i kroppen.
Jag fick komma hem redan på tisdagen och har tagit d väldigt lugnt och skyndat långsamt.
Beslutet om att känna sig för, och använda sunt förnuft har visat sig varit lyckad,
för jag känner ingen ångest för att jag inte äter lika mycket som de säger att jag ska..
8 ggr 2dl är omöjligt just nu men d blir mer och mer för varje dag.
Jag försöker istället se till att det jag KAN få i mig är så näringsrikt som möjligt.
Jerry har varit en ovärdelig hjälp när d verkligen gällt. så himla tacksam mot honom
och min mamma som gett mig ovillkorligt stöd, trots vissa reservationer de haft
pga oro för min hälsa och för eventuella komplikationer.
TACK !
Sen är det nog få förunnat att ha ett sådant underbart kontaktnät
och vänner och bekanta som verkligen visar att
de bryr sig. så mycket pepp och lyckönskningar så man blir alldeles stum.
Vägen är lång, målet okänt, är du osäker, min hand du får.. (älskar dig pappa)
Puss på er därute
