Låååååång Tajm, No Cee
Har precis vaknat och jag ligger med Lottie i sängen och funderar lite på vad som hänt den senaste tiden.
Det är med glädje jag ser att vissa tittar in här ibland
och jag vill be om ursäkt till er för att jag inte bloggat på ett tag.
Orsaken är väl mest att det är så mycket som händer just nu och jag inte riktigt hänger med i svängarna.
Om någon nu missat det så gjorde jag en Gastric By Pass operation den 18e nov.
Det är nog det bästa beslut jag tagit i livet.
Det hela började för flera år sedan och jag har funderat fram och tillbaka eftersom det betyder en sådan stor omställning som man faktiskt måste göra :) både då det gäller motion men framför allt vad man äter och hur..
Nu, efter 4 månader så är jag övertygad om att jag valt rätt.
Jag har inte vägt mig idag (vägrar foka på just kilon), men jag har gått ner
ca 28kg sedan jag började denna resa
Det mest fantastiska är att mina kroniska problem med rygg och ledvärk nu mer eller mindre försvunnit..
Inte helt förstås men OJ vilken skillnad.
Jag får höra hela tiden att jag förändrats men jag tror att vad folk nu ser, är den LYCKLIGA tjej som faktiskt funnits där inne hela tiden, men som nu äntligen kan få vara just det, lycklig över att inte ha konstant ont :)
Sedan mitt senaste inlägg har allt trallat på och jag lever livet med stor aptit (haha)
Ett nytt band har jag börjat i oxå.
Coverband med främst 70tals rock som genre men oxå med låtar som wild cherry och play that funky music på reportoaren :) Det ska bli jättekul att se hur det artar sig och var vi hamnar musikmässigt när vi repat ihop oss.
Hoppas verkligen vi får med Stefan från mitt gamla bluesband. otroligt duktig musiker och hammond skulle ju lyfta musiken och göra det snäppet hetare :)
På måndag ska jag få träffa min underbara bror igen och vi ska väl käka lite och jamma som vi gjorde förra gången..hehe det är nog något med syskon iaf som vi inte riktigt förstår...uppväxta på skilda håll men ändå så har vi en sådan märklig *connection*. Skumt det där.
Ibland slår det mig att han är så otroligt lik sin/vår far. Bitterljuvt eftersom de aldrig fick träffas.
Det är helt jäkla sjukt att det blir 7 år sedan min älskade pappa gick bort..kommer det någon gång sluta göra ont??
Jag tänker ofta på honom och ler inombords för jag är så glad att just han var min far och han lärde mig så mycket och pushade mig ibland oxå så att jag inte tog för lätt på saker och ting.
Saknar honom och önskar han kunde vara här för alltid.. Lilla pappsen ... men jag känner hans närvaro ändå, så han har nog koll på *det svarta fåret* minsann..
Och vet ni vad...sjösjuka Mia har åkt båt med vindar på 22sek bla bla..DET NI!!
Och jag överlevde..Tack vare det underbara sällskapet tror jag bestämt.
Tack som f-n Marie att jag fick åka med..en upplevelse :) god mat och himla röj även om jag inte vart så imponerad av *Boney M*
Resten av resan var absolut GULD!!!!
hahaha..
Oj, nu bluddrar jag på i vanlig ordning :)
Du, tack för besöket och tiden d tog att läsa detta. PUSS/Mia
