Hoppet har återigen tänts PMI PMI PMI!!!
Får se hur detta nu artar sig..
Kände mig fruktansvärt besviken efter att
jag fått nej på min remiss ang gastric bypass
och jag sjönk ner någon konstig emotionell dvala,
sket i det mesta faktiskt..
inget var riktigt roligt och d enda som gjorde att jag orkade,
var all den underbara energi jag möts av i mitt arbete.
Annars hade jag nog isolerat mig totalt..
Kollar på bilder på mig och min kroppshydda och blir illamående..
.bättre kick kan man ju få, om man säger så.
Hoppas nu verkligen att jag får min efterlängtade operation.
Jag har gjort flera livsval och ska oxå dra ner drastiskt på mitt festande.
för att förbereda mig för ett liv med minsta möjliga alkoholintag :)
hehe blir ju bara bra :)
Festar ganska friskt ibland och är lite rädd för att det ska sluta i ett begär
eller missbruk, speciellt om man får operationen...
därav lite förebyggande åtgärder :)
Vill kunna dansa, springa, lägga mig på golvet och lätt komma upp utan problem..
inte känna mig som barbapappa
Jag vill kunna känna mig fin när jag köper kläder...men,,,,,,,,,,,,,,,,
MER ÄN ALLT ANNAT SÅ VILL JAG BLI AV MED MIN STÄNDIGA VÄRK I KROPPEN.
En sak har jag dock lärt mig och det är att under inga som helst
omständigheter ta ut glädjen i förskott...
Det lärde jag mig tyvärr den hårda vägen och chocken av ett NEJ tog andan ur mig..
Jag var så säker på att få den, att det negativa beslutet nästan knäckte mig helt...
Jag gick runt med ständig gråt i halsen och kände att inget längre spelade någon roll..
Inget var kul...min man och hund här hemma blev lidande.
När jag var ledig låg jag mest och sov...
Kollade jag på tv och så fick det minsta lilla mig att börja gråta hejdlöst...
Jag tror jag blev deprimerad faktiskt..måste vara något sådant...
Jag blev ju så chockad och helt plötsligt var ljuset i tunneln borta och jag kände att
jag skulle få fortsätta leva med ständig smärta...
Endast dem som gör det i vardagen förstår...
okej att man har ont ibland...
men att vakna med molande värk och inte kunna sätta på sig byxor
för att höft, knän och rygg strejkar, är hemskt
och jag önskar det inte ens för min värsta ovän..
Reumatism är jobbigt nog..
Att sedan även ha massa jäkla (ursäkta) fett att bära på oxå gör d inte bättre..
De som vet säger åt mig att träna, ät nyttigt etc etc... (i all välmening och omtanke, det vet jag)
Jag har provat flera gånger och det är faktiskt orsaken till att jag nått nuvarande vikt,
Inte bara det naturligtvis, men iaf en bidragande orsak..
Alla konstiga dieter har i slutändan gjort att man gått upp till gamla vikten och lite till...varje gång...
pga värken kan jag inte springa, cykla och om jag simmar, så strejkar min höft..
Jag vet att det låter som om jag gnäller, och det kanske jag gör...
men kontentan av det hela är att jag nu hoppas så mycket på att detta ska lösa sig
eftersom jag fått möjlighet att på nytt skicka en remiss eftersom min läkare håller med
om att jag blev nekad på felaktiga grunder och hon har skrivit intyg bl.a om min drogfrihet
sedan 3½ år, helt utan hjälp från någon inom vården.
Jag ville också passa på att tacka alla mina fina vänner i vardagen som berikar mitt liv.
Ni gör det så mycket rikare,enklare..Utan er så vet jag inte vad som hänt faktiskt :)
Vill klargöra att jag inte menar att jag kommer att gå under...
Det gör jag nog aldrig eftersom jag är så himla envis
och har en livsfilosofi eller vad man nu ska kalla det..
PMI (positiv mental inställning)
Vad man än går igenom, så väntar något positivt runt hörnet....
Ett leende från en vän,
en varm kram,
kärlekstass snarkningar i mitt öra,
min man kommer hem med en liten blomma bara för att,
jag kan ringa min mamma varje dag fortfarande och vara hennes lilla dotter och få prata av mig
Jag har tak över huvudet och mat för dagen
Min mamma lärde mig att en givares han aldrig är tom..
Det har bevisats vara sant mer än en gång..
Ger man så får man när man behöver..
DET är saker att vara tacksam för och fokusera på...då blir man lika stark som hulken :)
I livet har man flera val.
t.ex fokusera på det dåliga som du inte kan göra något åt och välja vara ledsen,
deprimerad och dra ut på det...eller så kan du lära dig av det..
Eller så kan du hitta glädjen i den korta tid vi kallar en livstid och fokusera på det..som t.ex de sakerna jag skrev lite längre upp.. de som gör att du blir varm inombords och hittar en ljusglimt..
Så var en klippa och håll tummarna för mig nu va?? :)
Puss och tack för att just DU tog dig tiden att läsa detta!!
