Mijerra = Mia helt enkelt

Har precis kommit innaför dörren för kvällen och det efter 1 ½ timme utanför den samtidigt som jag försökte väcka min underbara man som sov så gott! Naturligtvis hade jag glömt mina nycklar........så jäkla klantigt.

Känslan gick från att vara irriterad på mig själv för min glömska och på Jerry som verkade döv för allt,  till en oro som gjorde mig alldeles gråtfärdig.. Tänk om något hänt honom och han inte KUNDE komma och öppna??
Många tankar flög genom min hjärna och jag var väldigt nära att ringa både låssmed och polis.

Tacksam är jag för att jag har så fina vänner i mitt liv och ikväll var det André som visade sin underbara medkänsla när han hörde på min röst att jag började bli orolig... Han gick ut i natten för att jag skulle få låna hans telefon så jag kunde ringa eftersom min naturligvis så lägligt hade slut både på pengar och batteri :(

Jag kom på att om jag kastar sten på fönstret så kanske Lottie reagerar och mycket riktigt. Hon väckte husse med sitt gnyende precis när André kommit fram,  så en svärande, yrvaken Jerry tittade ut genom fönstret och såg mig stå där utan nycklar.........hahaha förstår att han blev sur,  han sa att han inte sovit så gott på länge..

men men........efter att ha kommit hem och sett att han mådde bra så släppte rädslan och tårarna kom för tänk vad som egentligen kunde ha varit verklighet...Tänk om han inte KUNNAT öppna dörren?? Jag kommer aldrig mer att lämna huset utan nycklar, den saken är säker.
Man får sig en tankeställare verkligen......vad är viktigt i livet och hur skulle det gå om tragedin slår till??
*ryser* kommer nog ta ett tag innan jag tar honom för givet igen, det vill jag lova.

André!  Tack för att du är sådan jättego och omtänksam vän. både du och Filippa betyder massa för oss.

Nu är det dags att nanna, ville bara skriva av mig lite och dela det mer den som läser detta.
TA ALDRIG ERA KÄRA FÖR GIVET! jag ska försöka mitt bästa för att låta bli.
Kram på er//M

Eftersom jag var ledig idag söndag så bestämde vi oss gör att ha en heldag ute idag. Först gick vi med Lottan och lät henne springa på långlina, sen fick hon socialtränas lite på severs uteservering :) Hon skötte sig så jäkla bra!!!
Trots spring och flera olika personer som kom och gick. Jag och Jerry är väldigt stolta över vår lill-tjej :)

Efter det så gick vi hem och lämnade vovvis, böt kläder och gick sen tillbaka till puben för några kalla.

Där träffade vi Charlie med sin husse... Åh, var första gången jag fick en sån kontakt med en fågel, shit, jag är frälst och inser att vi ger dem alldeles för lite *Credit*

Här är en del av vårt möte....måste säga att han fann mina örhängen väldigt intressanta!!!!
Ha en fortsatt trevlig söndag alla och tack för sällskapet Jocke med flera :)

JA, så här står vi nu alla Freddy Pinedas barn. Äntligen tillsammans efter att inte vetat om varann under en så lång tid! Oförlåtligt slöseri,  men tänk vad vi går till mötes!! Jag tänker bara se framåt och nu kan ingenting separera oss igen. Så är det bara.

Thomas och Jenny!! MINA SYSKON!! 

Kan inte med ord beskriva känslorna inombords. LÖÖÖÖW/ mellansyster Maria-maria :)

Sitter här och har precis avslutat lite pokerspel.
Var ett tag sen jag skrev, mycket pga att jag har haft så himla mycket att försöka smälta, när det gäller mötet med min bror.
Så mycket känslor som snurrar runt. Fina och varma känslor.
Saknar pappa extra mycket nu. konstigt att d redan gått över 3 år sedan jag pratade med honom. känns som om han alltid kommer att leva inom mig på något konstigt sätt.
Ibland tycker jag mig höra hans röst i mitt huvud. speciellt idag på repetitionen med Odd.
*skärp dig, mer känsla i sången pitchie* hehehe skönt och lite *bittersweet*

När d gäller musiken speciellt så önskar jag jag kunde ha honom som *bollplank*, spela våra inspelningar för honom och få konstruktiv kritik som bara han kunde ge mig...Det var aldrig så att han sa vad jag ville höra, utan alltid rakt på sak utan pardon. hahaha ibland lite för rakt på sak. men d var pappa i ett nötskal.

Saknaden efter honom har blommat upp nu mycket pga av min storebror Thomas.
Jag ser så mycket likheter mellan dem 2.  Först nu när pappa är borta förstår jag vilken viktig del av mitt liv han verkligen var...Man tar alldeles för mycket för givet när människor man älskar finns vid ens sida.

Ångrar inget i vår relation förutom att jag önskar att jag ringt mera till honom även om vi pratade oftast minst 1 gång i veckan.  

Pappa lilla,      önskar jag kunde krama dig igen!

Blir lite ledsen och önskar jag gjort mer ändå........även om jag inte har skuldkänslor.
En viktig del i min sorg och saknaden efter pappa är ändå att jag inte känner skuld.
Jag gjorde mitt känner jag och vi hade en fin relation, men så här i efterhand önskar jag att jag åkt till honom oftare, bara tagit en fika och låtit honom veta att han var älskad.
Samtidigt så vet jag att han visste det.

Finns en sång med Diamond Rio som jag och Jerry alltid betraktad som vår eftersom vi spelade den när han var här första gången och vi blev kära, sen skulle han åka hem och vi spelade den och grät, vi ville ju inte skiljas.

Nu är den pappas låt. jag gråter som det barn jag blir när jag hör den. En dag till.......vad skulle jag göra med den om du fortfarande var här??

http://www.metacafe.com/watch/sy-40036191001/diamond_rio_one_more_day_official_music_video/


Heaven is a place nearby and I'll see you when the time is right, not 2 soon I hope but still I can't wait.

Kärlek är en underbar känsla.