Nu ska vi bara gå vidare...men hur?
Idag kan hela familjen andas ut..
Amber som hjälpte min mans systerson att mörda sin mamma på det mest brutala sätt fick sin dom.
20 års fängelse för medhjälp till mord.
Hon erkände.
Hade hon inte gjort det och ändå blivit fälld så hade hon riskerat livstid.
Fy, så jäkla ledsen, arg och besviken på mänskligheten.
Min svägerska förtjänade inte att dö på detta sätt!!
Under hela mitt äktenskap med Jerry så har de haft problem och han har alltid varit ett riktigt svin som mobbat, stulit, ljugit för alla, slagits, aldrig haft ett stadigt jobb och supit och knarkat samt tagit sin mormors tabletter m.m
Att han inte är den som får tjäna av straffet för att ha dödat sin mamma, det gör mig så fruktansvärt arg!!!!
Hans fru som nu inte får uppfostra sina flickor på 20 år får ta hela skulden.
Förbannade jävla helvetes jävlar vad det känns för djävligt!!!!!!
Kan inte sova eller släppa tanken på detta ikväll.
Har försökt kolla film men tankarna snurrar och när filmen tog slut så skulle jag inte för mitt liv kunna tala om vad den handlade om.
Hur går man vidare, hur tröstar man sin partner som förlorat storebror, mamma, syster och systerson under loppet av 4 år?
Här är ett kort på Jerry och hans syster från 2007 när vi var i Mississippi.
Cheryl, jag hoppas verkligen du har funnit frid och att du slipper Tim där uppe i din himmel, även om du som alltid antagligen redan förlåtit honom.
Det var ju sådan du var...han var din enda son och kunde aldrig göra något fel i dina ögon.
En mors kärlek.
Jag är inte en hatisk person men när detta hände kände jag en enorm stark känsla av en förtärande ilska.
Hon skulle ha varit här, med oss, i flera år till.
Efter att han strypte henne så tog han hennes bil och åkte ut i skogen och sköt sig själv.
DEN FEGA JÄVELN!!
Han lämnade sin fru och döttrar i huset med sin döda mamma och gav upp.
Lät henne ta hela skulden och lät sina döttrar bli föräldralösa...
FAN FAN FAN!!
Finns inga ord.
I morgon är en annan dag och visst kommer vi igenom detta men just inatt känns det för djävligt..
Vår familj ska nu försöka gå vidare, hela våra hjärtan och lära oss att leva utan vår solstråle.
Att skriva av sig så här hjälper mig att vara stark för Jerry.och att klara av att hantera mitt jobb som inte tillåter mig att ha *dåliga* dagar.
PMI PMI PMI är mitt mantra just så vad du än gör...säg inte emot mig...
DET BLIR BÄTTRE!!!
Kramar i mängder till dig som *lyssnar* på mina ord från ikväll.
Kärlek// Mia
