2013 börjar med ett svårt beslut
Min älskade kattkompis Tompa som i november fyllde 19 år ska få somna in..
Jag blev inatt otroligt abrupt påmind om Mimmi och vad hon gick igenom..
Jag plockade upp honom i famnen och blev förskräckt över hur mycket vikt han har tappat..
jag har haft stenkoll på hans mat, avföring och övrigt beteende..
men min vän är bara skinn och ben under hans fina blanka päls..
Han ser okej ut men är nog inte det.
Han ser oxå trött ut i blicken.. jag har nog blundat och inte velat se det tidigare..
en av mina värsta mardrömmar har härmed besannats och jag kommer att
förlora min älskling snart..
Samtidigt som det gör ont i mitt hjärta så har jag inget val eftersom jag älskar honom
så mycket!!
Kan inte vara självisk och hålla honom vid liv när han verkar så trött..
Skinn och ben..mammas bullegull..jag ska ta hand om dig min älskade vän..
Jag ska ringa så fort jag kan och beställa en tid för att låta honom somna in värdigt och utan smärta.
Mitt hjärta värker för han har varit med mig i nästan precis halva mitt liv...
Jag är 45, han är 19...
Älskade älskade kissekatt...jag visste inte att du blivit så gammal på så kort tid...
Matte ska älska dig in i det sista och göra det rätta för dig så att du slipper plågas min lilla
kompis-Tompis.
Vill be mina vänner att INTE prata om detta när jag är ute och jobbar för då kommer jag att bryta ihop...
Hemma eller via telefon när jag inte behöver stå och jobba och hålla masken är helt okej, det välkomnar jag men inte när jag jobbar är ni snälla..Det klarar jag inte!!
Ge mig tid att vänja mig vid denna fruktansvärda tanke och när han väl är borta, att jag får sörja honom utan att behöva besvara massa frågor..
Vill inte ens ha medkännande eller styrkekramar på jobbet...
kommer inte att fixa det...
Vet inte hur jag ska kunna vara utan honom i mitt liv...min gosepäls...mattes bäbis..
FAAN FAAAN FAAAN!!!!!!! Gör riktigt jävla ont och jag kommer att krama honom massor innan det är dags och ta massa kort och videosnuttar på en själ som följt mig genom många med och motgångar...
Men som djurvän så inser jag att det inte handlar om min smärta utan om hans värdighet...
Inget annat spelar någon roll...
Kramis därute/Mia
