Utan er...ja, vad vore man då..????
Ja. då sitter man återigen här framför datorn.
Kvällen började med ett par Carlsberg..skulle bara dricka en bira och chilla. slutade med att jag öppnade min päronkonjak, som faktiskt snart är tom...och på den vägen är det...då börjar känslorna visa sig (för mig iaf)
Är en person som har VÄLDIGT SVÅRT ATT VISA KÄNSLOR...SPECIELLT OM DE ÄR UTLÄMNANDE!
Alltså, kalla mig alkis eller vad du vill, men ikväll har jag haft en superkväll med mycket kärlek och värme...
FACEBOOK!! ja, vad ska man säga??
Många människor man känner och som behöver få låna ett öra ibland...och som jag behöver få låna ett öra av ibland. Det är så underbart att bara dela känslor...på gott och ont,,...ett ständigt utbyte av känslor och behovet att att få prata av sig blir stillat....
Fantastiskt att detta forum finns :)
JAG KAN BARA KONSTATERA ATT JAG ÄLSKAR FEJJAN!!!!!
Till er som delar detta, kan jag bara säga att jag är så fruktansvärt glad att ni finns, på gott och ont.
Terapi behövs inte längre tycker jag, så länge man har vänner som tar sig tid, att för en liten stund lyssna på vad man har att säga...
Jag kan räkna mig till en av de lyckliga som faktiskt har det...en del vill inte kommentera utan skickar mig privata meddelanden med seriösa förfrågningar om hur man mår....alltså....hur kan man må dåligt efter det???
ETT STORT TACK TILL ALLA NI FINA I MITT LIV MED SÅ STORA HJÄRTAN ATT TILL OCH MED JAG FÅR PLATS...NI GÖR MIG RIK SKA NI VETA, OFTAST UTAN ATT NI ENS VET OM DET SJÄLVA!!
TACK!!
