Höstdepp är ganska jobbigt ...
Så här när hösten försiktigt börjar smyga sig på, så brukar jag bli lite nedstämd eftersom jag lider av höstdepp..
Låter så löjligt. men för mig är det ganska jobbigt...
man går runt med gråten i halsen nästan hela tiden känns det som...
och för ingenting speciellt man kan peka på heller, bara känns så tungt liksom..
Det är absolut inte jordens undergång, men jag är ett sommarbarn och när ljuset och värmen börjar försvinna och jag vet att vi har vinter, snö, kyla, stormvindar, kalla fötter, blöta hundar, mörker mörker, mörker framför oss, så blir jag lite nedstämd :)
Sen är det ju oxå snart 5 år sedan pappa gick bort, den 8e dec, dagen innan mamma fyllde år och 2 veckor ca innan jag skulle fyllt 40..
Åh vad jag ville ha honom med på den festen...
Älskade älskade pappa :'( saknar dig och tänker på dig ofta..
blev bitterljuvt och en kväll fylld av glädje och uppskattning av/från mina fina vänner,
samtidigt som sorgen av att han inte var där kom och gick och smärtade.
En födelsedag jag aldrig glömmer...
Tur är att jag lärt mig hantera det bättre än tidigare och tack vara mamma så har jag en ljusterapilampa som jag använder nästan varje dag under det mörka halvåret.
DET HJÄLPER VERKLIGEN JÄTTEMYCKET!!
Kram på er/
