Tänk om.......
Har precis kommit innaför dörren för kvällen och det efter 1 ½ timme utanför den samtidigt som jag försökte väcka min underbara man som sov så gott! Naturligtvis hade jag glömt mina nycklar........så jäkla klantigt.
Känslan gick från att vara irriterad på mig själv för min glömska och på Jerry som verkade döv för allt, till en oro som gjorde mig alldeles gråtfärdig.. Tänk om något hänt honom och han inte KUNDE komma och öppna??
Många tankar flög genom min hjärna och jag var väldigt nära att ringa både låssmed och polis.
Tacksam är jag för att jag har så fina vänner i mitt liv och ikväll var det André som visade sin underbara medkänsla när han hörde på min röst att jag började bli orolig... Han gick ut i natten för att jag skulle få låna hans telefon så jag kunde ringa eftersom min naturligvis så lägligt hade slut både på pengar och batteri :(
Jag kom på att om jag kastar sten på fönstret så kanske Lottie reagerar och mycket riktigt. Hon väckte husse med sitt gnyende precis när André kommit fram, så en svärande, yrvaken Jerry tittade ut genom fönstret och såg mig stå där utan nycklar.........hahaha förstår att han blev sur, han sa att han inte sovit så gott på länge..
men men........efter att ha kommit hem och sett att han mådde bra så släppte rädslan och tårarna kom för tänk vad som egentligen kunde ha varit verklighet...Tänk om han inte KUNNAT öppna dörren?? Jag kommer aldrig mer att lämna huset utan nycklar, den saken är säker.
Man får sig en tankeställare verkligen......vad är viktigt i livet och hur skulle det gå om tragedin slår till??
*ryser* kommer nog ta ett tag innan jag tar honom för givet igen, det vill jag lova.
André! Tack för att du är sådan jättego och omtänksam vän. både du och Filippa betyder massa för oss.
Nu är det dags att nanna, ville bara skriva av mig lite och dela det mer den som läser detta.
TA ALDRIG ERA KÄRA FÖR GIVET! jag ska försöka mitt bästa för att låta bli.
Kram på er//M
Känslan gick från att vara irriterad på mig själv för min glömska och på Jerry som verkade döv för allt, till en oro som gjorde mig alldeles gråtfärdig.. Tänk om något hänt honom och han inte KUNDE komma och öppna??
Många tankar flög genom min hjärna och jag var väldigt nära att ringa både låssmed och polis.
Tacksam är jag för att jag har så fina vänner i mitt liv och ikväll var det André som visade sin underbara medkänsla när han hörde på min röst att jag började bli orolig... Han gick ut i natten för att jag skulle få låna hans telefon så jag kunde ringa eftersom min naturligvis så lägligt hade slut både på pengar och batteri :(
Jag kom på att om jag kastar sten på fönstret så kanske Lottie reagerar och mycket riktigt. Hon väckte husse med sitt gnyende precis när André kommit fram, så en svärande, yrvaken Jerry tittade ut genom fönstret och såg mig stå där utan nycklar.........hahaha förstår att han blev sur, han sa att han inte sovit så gott på länge..
men men........efter att ha kommit hem och sett att han mådde bra så släppte rädslan och tårarna kom för tänk vad som egentligen kunde ha varit verklighet...Tänk om han inte KUNNAT öppna dörren?? Jag kommer aldrig mer att lämna huset utan nycklar, den saken är säker.
Man får sig en tankeställare verkligen......vad är viktigt i livet och hur skulle det gå om tragedin slår till??
*ryser* kommer nog ta ett tag innan jag tar honom för givet igen, det vill jag lova.
André! Tack för att du är sådan jättego och omtänksam vän. både du och Filippa betyder massa för oss.
Nu är det dags att nanna, ville bara skriva av mig lite och dela det mer den som läser detta.
TA ALDRIG ERA KÄRA FÖR GIVET! jag ska försöka mitt bästa för att låta bli.
Kram på er//M
