Jag är fortfarande jag....
Hej!!
Nu blir bloggen lite mer personlig och vad jag nu kommer att berätta har jag tvekat länge med att gå ut med....
Känner att jag kommit ganska långt och att jag nu lämnat det bakom mig..
eeeh...först vill jag säga till alla er som känner mig att jag fortfarande är samma Mia som ni alltid känt och att jag aldrig kommer att ändra den person jag är.
Jag har rökt braj i över 27 år...eller rättare sagt sen jag var 14 år ...nu har jag varit drogfri i över 18 månader och mina planer är att fortsätta på den vägen. ..
Hoppas jag inte blir dömd för det, och att folk förstår att jag äntligen har hittat mig själv. att droga har varit mitt sätt att bearbeta saker som hänt och jag har fått höra att det varit *själv-medicinering*.
Att skriva det här på min blogg och för alla att se får mig att känna mig väldigt liten men samtidigt väldigt stolt. för jag har lämnat det bakom mig samtidigt som det format mig till den jag är.
Jag är en människa som tar alla för vad de visar mig att de är, jag försöker vara rättvis och oxå behandla männsikor som jag själv vill bli behandlad.
När jag blir sviken så stänger jag ute den personen, eftersom jag tycker att livet är för kort för att slösa på sådant man inte kan förändra.
Nu känner jag att jag *vaknat upp* och allt är inte så *svart/vitt* som det varit tidigare.
Jag dömer inte folk som tar droger för jag vet vad anledningen till att man väljer den vägen kan vara, även om den inte var samma som min. Jag känner att det gett mig en möjlighet att förstå mycket mer än vad de flesta gör eftersom jag *varit där*
Att vara drogfri och trivas med det har förändrat mitt liv!!
Allt som förut inte spelade så stor roll eller som fick ta stor del av mitt liv var familjen.
Fick en tankeställare när jag hade att välja mellan att köpa mat eller braj...lätt val för många men för mig så var det något jag inte ville acceptera!
F-n !! Livet är för vackert för att slösas bort på flum och likgiltighet.
Jag har en mamma som jag älskar över allt annat och som jag sårat något så oerhört genom att göra henne till *medberoende*.
Hon mådde fysiskt dåligt och jag svek henne gång på gång genom mina lögner och dåligt uppförande.
Hade aldrig tid för familjen. Mitt liv kretsade kring nästa joint och när jag ville/behövde röka den.
Man skulle kunna skriva en bok om detta ämne men jag tänker bara säga:
Jag har gjort det men har nu lagt av och kan med säkerhet säga att jag aldrig tänker börja igen. parkbänk eller ett fullgott liv.....? Lätt val för mig nu.
För många saker som jag inte tänker flumma bort längre. min mamma och min relation tänker jag värna om, för vem vet hur länge man har dem kvar??
Samma sak gäller min fina fina lillasyster som jag svikit genom att vara en skitdålig storasyster till.
Jag har oxå en storebror som betyder allt, även om vi precis fått veta att vi har varann.
Döm mig om du tycker du måste men jag känner att jag vill vara ärlig mot alla fina människor som finns i mitt liv.
Jag är fortfarande samma Mia, men bara nu kan jag bli den vän, polare, syster, dotter som jag skulle varit för länge sedan.
Är inte många i mitt liv som även märkt att jag haft ett drogmissbruk men nu vet ni. gör det skillnad?? är jag inte fortfarande samma Mia ni alltid känt?? Jag hoppas jag är det och att vi kan fortsätta vår vänskap
Ett extra stort tack till min systers mamma Gun som gav mig verktygen att klara av ett drogfritt liv.
Du har ingen aning vilken gåva du gav mig när Liliana blev min *handläggare* Tack för att du räddat mitt liv och varit den bästa extra mamma som finns. Älskar dig <3
Jepp....kommer antagligen mer om detta senare men ikväll kände jag att det är dags att *come clean*
Tack till alla underbara i mitt liv. Det är ni som gör det värt det! Känns så underbart att *känna* igen.
Nu sitter jag och tittar på knappen *publicera*... känns riktigt läskigt men min blogg ska vara personlig och då kan jag inte strunta i att berätta detta....så, ja... here we go...
Puss alla/Mia
Nu blir bloggen lite mer personlig och vad jag nu kommer att berätta har jag tvekat länge med att gå ut med....
Känner att jag kommit ganska långt och att jag nu lämnat det bakom mig..
eeeh...först vill jag säga till alla er som känner mig att jag fortfarande är samma Mia som ni alltid känt och att jag aldrig kommer att ändra den person jag är.
Jag har rökt braj i över 27 år...eller rättare sagt sen jag var 14 år ...nu har jag varit drogfri i över 18 månader och mina planer är att fortsätta på den vägen. ..
Hoppas jag inte blir dömd för det, och att folk förstår att jag äntligen har hittat mig själv. att droga har varit mitt sätt att bearbeta saker som hänt och jag har fått höra att det varit *själv-medicinering*.
Att skriva det här på min blogg och för alla att se får mig att känna mig väldigt liten men samtidigt väldigt stolt. för jag har lämnat det bakom mig samtidigt som det format mig till den jag är.
Jag är en människa som tar alla för vad de visar mig att de är, jag försöker vara rättvis och oxå behandla männsikor som jag själv vill bli behandlad.
När jag blir sviken så stänger jag ute den personen, eftersom jag tycker att livet är för kort för att slösa på sådant man inte kan förändra.
Nu känner jag att jag *vaknat upp* och allt är inte så *svart/vitt* som det varit tidigare.
Jag dömer inte folk som tar droger för jag vet vad anledningen till att man väljer den vägen kan vara, även om den inte var samma som min. Jag känner att det gett mig en möjlighet att förstå mycket mer än vad de flesta gör eftersom jag *varit där*
Att vara drogfri och trivas med det har förändrat mitt liv!!
Allt som förut inte spelade så stor roll eller som fick ta stor del av mitt liv var familjen.
Fick en tankeställare när jag hade att välja mellan att köpa mat eller braj...lätt val för många men för mig så var det något jag inte ville acceptera!
F-n !! Livet är för vackert för att slösas bort på flum och likgiltighet.
Jag har en mamma som jag älskar över allt annat och som jag sårat något så oerhört genom att göra henne till *medberoende*.
Hon mådde fysiskt dåligt och jag svek henne gång på gång genom mina lögner och dåligt uppförande.
Hade aldrig tid för familjen. Mitt liv kretsade kring nästa joint och när jag ville/behövde röka den.
Man skulle kunna skriva en bok om detta ämne men jag tänker bara säga:
Jag har gjort det men har nu lagt av och kan med säkerhet säga att jag aldrig tänker börja igen. parkbänk eller ett fullgott liv.....? Lätt val för mig nu.
För många saker som jag inte tänker flumma bort längre. min mamma och min relation tänker jag värna om, för vem vet hur länge man har dem kvar??
Samma sak gäller min fina fina lillasyster som jag svikit genom att vara en skitdålig storasyster till.
Jag har oxå en storebror som betyder allt, även om vi precis fått veta att vi har varann.
Döm mig om du tycker du måste men jag känner att jag vill vara ärlig mot alla fina människor som finns i mitt liv.
Jag är fortfarande samma Mia, men bara nu kan jag bli den vän, polare, syster, dotter som jag skulle varit för länge sedan.
Är inte många i mitt liv som även märkt att jag haft ett drogmissbruk men nu vet ni. gör det skillnad?? är jag inte fortfarande samma Mia ni alltid känt?? Jag hoppas jag är det och att vi kan fortsätta vår vänskap
Ett extra stort tack till min systers mamma Gun som gav mig verktygen att klara av ett drogfritt liv.
Du har ingen aning vilken gåva du gav mig när Liliana blev min *handläggare* Tack för att du räddat mitt liv och varit den bästa extra mamma som finns. Älskar dig <3
Jepp....kommer antagligen mer om detta senare men ikväll kände jag att det är dags att *come clean*
Tack till alla underbara i mitt liv. Det är ni som gör det värt det! Känns så underbart att *känna* igen.
Nu sitter jag och tittar på knappen *publicera*... känns riktigt läskigt men min blogg ska vara personlig och då kan jag inte strunta i att berätta detta....så, ja... here we go...
Puss alla/Mia
