För alla er som undrat...
Har fått frågan så många gånger...varför har inte du barn??.......vad ska man säga....
Viljan har alltid funnits men tyvärr tog jag ett beslut när jag var 15 (skulle fylla 16) som förändrade mitt liv och mina möjligheter.....
Jag gjorde en abort och sen dess har jag inte kunnat bli gravid hur mycket jag än försökt....
försökte dränka önskan med braj och det gjorde inte saken bättre...
Nu är jag 43 snart 44 och möjligheten är förbi.......även om jag kunde så skulle jag inte........gör ont och svider som f-n i själen även om jag har kommit till insikt........
BLIR INGA BARN FÖR MIG...ajajaj....gör ont men samtidigt så tänker jag på att om jag fött barn som 16-åring så hade jag inte varit där jag är idag..
Att äntligen efter så många års sörjande, äntligen kunna leva med vetskapen att jag aldrig kommer att bli mamma har gett mig ett lugn som känns väldigt tillfredställande.
ÄNTLIGEN. Att släppa all agg gör en människa fri.
Har haft agg mot personer jag tyckte skulle stöttat mig och gjort mitt val annorlunda...
men seriöst, hur skulle de kunna göra det...valet var mitt och bara mitt.
Det förstod jag inte tidigare, eller vägrade rättare sagt att ta eget ansvar..
Att få ett avslut och kunna gå vidare utan allt för mycket smärta har varit en frigörelse för mig. Har burit på hjärtevärken alldeles för lång tid..Nu är det mer *bittersweet*
Kommer alltid att älska mitt ofödda enda barn som jag i mina tankar döpte till Jaqueline eller Jonathan..
Han/Hon kommer alltid att leva inom mig, no matter what..
Finner jättemycket tröst i denna låt som får mig att känna att han /hon alltid finns med mig...
Skulle mitt barn sjungit en sång till mig så hoppas jag det skulle vara denna..
Time has come, what's done is done
It's time to move on
To another place, another space,
maybe circling some other sun
Don't ask why, don't ask how
I still can't explain
To say goodbye, goodbye for now till I see you again
In the sunlight that's where I'll be
In the moon night close your eyes, you will see me
In the sunrise in the twilight
I'll be the morning and the evening star
I will be there with you wherever you are
Life is strange, such joy and pain
The betrayal and the kiss
It maybe meant to be, maybe destiny
Leads us down a path like this
Child is born, true love is sworn
All the in-between
Well you walk on, walk on until the path is gone
Learning love is the only everything
In the sunlight that's where I'll be
In the moon night close your eyes, you will see me
In the sunrise in the twilight
I'll be the morning and the evening star
I will be there with you wherever you are
So it's goodnight, things go wrong
but it's alright
We're all just passin' through here
At the speed of light
Gråter, men värken i hjärtat är inte lika intensiv och d känns skönt..är ju dock snart 30 år sedan...dags att gå vidare....
Viljan har alltid funnits men tyvärr tog jag ett beslut när jag var 15 (skulle fylla 16) som förändrade mitt liv och mina möjligheter.....
Jag gjorde en abort och sen dess har jag inte kunnat bli gravid hur mycket jag än försökt....
försökte dränka önskan med braj och det gjorde inte saken bättre...
Nu är jag 43 snart 44 och möjligheten är förbi.......även om jag kunde så skulle jag inte........gör ont och svider som f-n i själen även om jag har kommit till insikt........
BLIR INGA BARN FÖR MIG...ajajaj....gör ont men samtidigt så tänker jag på att om jag fött barn som 16-åring så hade jag inte varit där jag är idag..
Att äntligen efter så många års sörjande, äntligen kunna leva med vetskapen att jag aldrig kommer att bli mamma har gett mig ett lugn som känns väldigt tillfredställande.
ÄNTLIGEN. Att släppa all agg gör en människa fri.
Har haft agg mot personer jag tyckte skulle stöttat mig och gjort mitt val annorlunda...
men seriöst, hur skulle de kunna göra det...valet var mitt och bara mitt.
Det förstod jag inte tidigare, eller vägrade rättare sagt att ta eget ansvar..
Att få ett avslut och kunna gå vidare utan allt för mycket smärta har varit en frigörelse för mig. Har burit på hjärtevärken alldeles för lång tid..Nu är det mer *bittersweet*
Kommer alltid att älska mitt ofödda enda barn som jag i mina tankar döpte till Jaqueline eller Jonathan..
Han/Hon kommer alltid att leva inom mig, no matter what..
Finner jättemycket tröst i denna låt som får mig att känna att han /hon alltid finns med mig...
Skulle mitt barn sjungit en sång till mig så hoppas jag det skulle vara denna..
Time has come, what's done is done
It's time to move on
To another place, another space,
maybe circling some other sun
Don't ask why, don't ask how
I still can't explain
To say goodbye, goodbye for now till I see you again
In the sunlight that's where I'll be
In the moon night close your eyes, you will see me
In the sunrise in the twilight
I'll be the morning and the evening star
I will be there with you wherever you are
Life is strange, such joy and pain
The betrayal and the kiss
It maybe meant to be, maybe destiny
Leads us down a path like this
Child is born, true love is sworn
All the in-between
Well you walk on, walk on until the path is gone
Learning love is the only everything
In the sunlight that's where I'll be
In the moon night close your eyes, you will see me
In the sunrise in the twilight
I'll be the morning and the evening star
I will be there with you wherever you are
So it's goodnight, things go wrong
but it's alright
We're all just passin' through here
At the speed of light
Gråter, men värken i hjärtat är inte lika intensiv och d känns skönt..är ju dock snart 30 år sedan...dags att gå vidare....
